Huset är inrett efter olika tidsepoker baserat på de saker vi hittat och vad vi fått veta om personerna som växt upp och levt här. Resten är fantasier.
I det Blå rummet reser vi tillbaka till 1917 när huset byggdes. Här har Birger, Helge och Henry växt upp och senare bott (Birger). De har lämnat kvar verktyg, böcker och annat. Ja, inte på riktigt förstås, det är loppisfynd, arv och andra gamla saker som får spegla bröderna och det vi vet om dem.
Birger var byggnadssnickare och hans ritningar från utbildningen har fått bli fondvägg.
I farstun utanför hänger en lövsågad ljuskrona som antagligen Henry gjort. All inredning i rummet (förutom alldeles nya dubbelsängen) är ungefär lika gammalt som huset är i år; 100 år. (skrev 2017) Här finns även en vacker järnspis, skön att elda i om man är här på vintern eller bara vill höra elden spraka.
Birgers ritningarHenrys lövsågade ljuskrona
Det Gröna rummet tar oss till andra världskriget, 40-talet. Här tänker vi oss att systrarna Henny och Elsa delade rum en gång i tiden, ett rum som kanske broder Thure fick ta över när flickorna gifte sig. Han blev kvar hemmavid och bodde här hela sitt liv. Thure älskade grönt så det här rummet är en liten hyllning till honom. Broderi var hans passion och man har sagt att han var så ordentlig att det knappt gick att skilja framsida från baksida. Systrarna tror vi, i enlighet med den tidens anda, var de som fick laga och sköta om familjens kläder, därför finns också "deras" gamla sysaker här. Vill du se vilka kläder de beställde så finns priskuranten – Ellos a´la 1946 – med senaste modet. Gröna rummet är mindre än det blå, men här ryms två enkelsängar som också kan fungera som dubbelsäng, ett litet skrivbord, fåtölj samt avlastningsbänk och upphängning för kläder i nisch bakom dörren.
Nej, han fryser inte om fingrarna, han röker. Tiderna förändras.Gammal väckarklocka och spännande läsning
Share:
Mys och pyssel i köket. En Zackris Wilhelms plats kanske?.
Köket på nedre botten är stort och ljust och har tre höga fönster, varav två har utsikt över Umeälven. Här råder 1920-talet och mamma Anna, hon som precis fått rösträtt.
Möjligen får pappa Zackris Wilhelm bestämma över kökspannan trots att den nog inte fanns här så tidigt. Men bra är den; man får både värme och mys i köket samtidigt som den värmer upp husets alla element och minskar på elförbrukningen (för det finns elpatron).
Köksbordet är fejkgammalt, men kan förlängas till drygt tre meter och rymma många. Udda gamla stolar som kanske inte platsat i en stadsvåning på det glada 1920-talet, men vi tror att trenderna inte växlade lika snabbt här på landet.
Innanför köket ligger kammaren, finrummet. Bäddsoffan och kornischerna över fönster och dörr fanns kvar sedan tidigare ägare och gjorde val av tidsepok enkelt; 60-tal. För det är väl i finrummet man börjar modernisera? Det är väl där man placerar fina vasen och nya bokhyllan till böcker och prydnadssaker som blir allt fler i industrialismens tidsålder? Thure och Birger satt nog här på kvällarna och tittade på Hylands hörna.
Om pappa Zackris Wilhelm då levt skulle det finrummet varit hans domän tänker vi oss. I modernaste fåtöljen eller vid sekretären (dyr som stryk när den köptes in 1954, gissar vi!) där han kanske skrev kallelser till Västerbottens Godtemplare.
Sextiotalet råder här, men man har ännu kvar fina saker från femtiotalet och så har man köpt något litet som pekar framåt i tiden. Framförallt har man ju nylongardiner. Och heltäckningsmatta.
